Så här gick de till när Milly kom till världen <3

Berättelsen om när Milly kom till världen. Tretton dagar över tiden alltså i vecka 41+6

Även om de gjorde riktigt förbannat ont så var det verkligen värt det.

Vi kan börja med att man fattar knappt när vattnet går, eller jag gjorde inte det iaf.

Dagen började med att jag skulle till bm och jag hade inga känningar eller något sådant. va ute med rufus en sväng och sen när jag kom in gick jag på toa då jag upptäckte att ursäkta äckligheten men de kom lite gul aktigt på pappret tänkte inte mer på det än att jag skulle ta upp de med barnmorskan när jag kom dit. jag ner och satte mig på trappan och när jag satt där cyklade en jobbar kompis förbi och frågade när de va dags. kan då tilllägga att man va rätt trött på den frågan men sa att de va 13 dagar över tiden och att jag säkert skulle behöva gå över en vecka till. hon cyklade iväg igen och jag väntade på Andrea skulle komma. när jag ställde mig upp så knakade till och inget mer med det. sedan hände det:

skulle precis få skjuts av Andrea till barnmorskan då jag skulle precis hoppa in i bilen så kände jag att det började rinna eller rinna och rinna det kom en stor fors dvs  vattnet, som tur var så kom de utan för bilen.
så där stod jag utanför bilen med genom blöta byxor.
kikade neråt för att se om de syntes på marken och hm det gjorde det.
såg att de va gul grönt bajs i vattnet fan va min tanke men bara försöka ta det så lugnt som möjligt, vilket jag verkligen kunde konstigt nog. fattde nog inte riktigt än vad som hade hänt.  ringde förlossningen men de va upptaget så ringde till jocke och sa till han att vattnet har gått du får komma hem:)
sen ringde jag förlossningen och sa att vattnet gått och de är bajs i det de sa att de bara va att komma in på kontroll.
jag som för en gång skull hade gjort mig i ordning att platta håret och såg rätt fräsch ut. :) skulle ju bara till barnmorskan och sen träffa Rebecca och fika med henne.
Andrea tyckte vi skulle åka direkt men jag ville vänta på jocke och packa de sista sakerna.
Andrea fick följa med upp i lägenheten, medans jag bytte och packade ner kamera och laddare m.m.
så kom jocke hem, han va rätt lugn ändå. Men någon som inte va det var Andrea:) tycker de va bra att hon var med :) så man slapp ha det som egen upplevelse :)
Jocke försökte visa sig lugn med  på vägen till Borås vill han nog helst att de skulle enbart vara han på vägen:)
han fråga hela tiden hur det gick och man svarar självklart bra fast de kändes rejällt i värkarna. ringde rebecca och prata med henne sen ringde jag mamma och messade linn pappa och sara :) underbart =)

Vattnet gick 09:38
vid ungefär 09.50 började värkarna komma
de regelbundna värkarna kom vid 10:30
på vägen till förlossningen kom inget mer vatten (tur för jockes bil) men när jag ställde mig upp så bara rann det igen. super hett med ljusgrå byxor som blev dyngsura. och de såg verkligen ut som man kissat ner sig.
lite efter 10:30 va vi vid förlossningen.
då vi kom in till förlossningen och fick göra ctg-kurva och ta blodtryck m.m de kollade oxå hur öppen och då va de bara mellan 1-2 cm men tappen va helt utplånad. men eftersom vattnet va bajsfärgat så fick vi stanna.
när vi va färdiga med ctg så fick vi gå till ett rum på förlossningen då va klockan tolv och de tyckte jag skulle pröva va ute och gå lite, så visst tänkte jag tyngdlagen kunde väl få hjälpa till lite men precis innan vi skulle gå så gick jag in på toa och fick en värk som jag inte visst hur jag skulle ta mig igenom så av gammal vana la jag mig på sidan på golvet och hoppades den skulle gå över fort. kände riktigt hur kallsvettig man var, låg där och tänkte hur fan ska jag komma upp nu man är ju inte världen smidigaste som höggravid. upp kom jag iaf och gick ut från toaletten, när jag kom ut  frågade personalen om jag ville ha middag där, hm tänkte hur kan dom tro man kan tänka på mat nu skulle inte tro det. jag vill inte ha något. De tyckte jag skulle följa med jocke när han skulle gå och köpa mat till sig. så vi började traska ut och gick stanna istort sätt hela tiden. jocke sa redan innan vi kom utan för förlossningen att de inte skulle gå. men enveten som man är så gick jag med jocke ut till bilen fick riktigt rejälla värkar på vägen och de va täta, kom till bilen och jocke skulle ringa en kompis som hade ringt jag tog lite cola och hängde på bilen kände att jag höll på att svimma så, vi fick gå in igen, bm som möte oss i korridoren sa att hon hade undrat när vi gick ut om jag verkligen skulle klara av att gå en promenad. Hon följde med mig in på rummet så jocke fick gå och äta. försökte andas igenom värkarna vilket gick mindre bra vissa gick andas igenom vissa inte då skrek jag så in i. när jocke hade kommit tillbaka och ätit så ringde vi på bm igen och vi fick flytta oss till förlossningssalen. (jag som trodde jag skulle ha svårt att behöva klä av mig) så fort vi kom in där och hon hade kopplat in lustgasen så slängde jag fullkomligt av mid kläderna tog på mig rocken och klättrade upp i sängen och tog lustgasen). Fick höra att jag var väldigt vig för att vara så gravid. =) *stolt*
Låg och andades lustgas för fullamunnar den var och blev min bästis undertiden. de sa hela tid till mig att jag va tvungen och dricka men jag ville inte ha. tog en liten klunk de va det värsta som fanns, där ligger man och har jätte ont och de försöker få i en saft. visst bra energi för stunden men jag kräktes och krävde vatten istället. jocke va så underbart stöd och försökte få mig dricka i den mån han kunde. höll min hand hela tiden och vågade bara gå på toa en gång och precis när han hade gått fick jag en värk och jag kikade upp för jag inte hittade hans hand så då skrek jag bara för att jag ville han skulle komma tillbaka han kom skyndandes tillbaka. de satte en elektrod på bebisen huvud eftersom jag tyckte de gjorde för ont att ha ctg hjärtljudsdopplern gjorde för ont. så de hade bara den som mäter värkarna längst upp på magen.
när klockan va ungefär tre så visste jag inte vart jag skulle ta vägen värkarna gick i varann och jag vägrade tabort masken från ansiktet då den faktiskt hjälpte till så man försvann lite emellan åt. kan säga att låtarna som spelades på radion inte riktigt hade rätt melodi =).
När jag låg där och andades så fint i masken så ville dem ändra lite på mig
eftersom jag låg på sidan ville dem få upp mitt ben så bebisen huvud kunde komma ner lättare. stackars barnmorskor som jag verkligen skrek åt att de inte fick röra mitt ben de gör ont då menar jag verkligen skrek. RÖR INTE MITT BEN. samtidigt som jocke fick påminna mig att andas då jag själv glömde bort det men även försöka lugna en. det va första gången från kl: ett då vi kommit till förlossningsrummet och jag börjat med lustgasen som jag tittade upp med helt öppna ögon. under tiden värkarna va så intensiva så bebisens hjärtljud gick ner en del oxå, och vid halv fem så började värkarna att bli mer som mer som kryst värkar så jag halv krystade fast de egentligen inte va riktigt dags för det. men de till lät dem. för jag kunde inte hålla emot.
Vi hade en barnmorskestudent som tog hand om oss hon va jätte bra verkligen. hel nöjd med henne. hon hjälpte till och pushade på masserade ryggen när inte jocke gjorde det och va ett allmänt bra stöd.
skrek X antal gånger att jag dör! jag vill sova! (kan tillläggas att jag vaknat vid 4 på morgonen ätit ett halvt glas yoggi och bara druckit vatten) så energin va inte på topp. hon lovade min dock att jag skulle få sova när det var över. då tänke jag när det är över ska jag ju mysa med min bebis.
fick se till att lägga ifrån min lustgasen lite då bebisen hjärtljud blev jätte låga. jocke sänkte lustgasen lite för han tyckte jag försvann för mycket.
när de väl var dags att krysta så slog det mig att bebisen den måste få överleva.
jag skrek jag att bebisen inte får dö.
jag var jätte rädd att den skulle dö, så jocke fick förklara för barnmorskerna där inne varför jag va rädd för det.
De lovade att de skulle se till att den inte skulle dö. och jag skulle försöka flytta ner mig en del i sängen  för att kunna ta i med hjälp av handtagen, att flytta sig gjorde så satans ont i ryggen svanskotan.

det började komma in väldigt mycke folk i förlossningssalen, det va 5 bm som stod där inne.
jag krystade och krystade kändes det som. och efter en stund så skrek efter sugklocka för jag kände att jag började bli för trött. de puschade på de började prata och att klippa och jag blev sur och sa att jag vägrar bli klippt, varav barnmorskestudenten sa att de inte behövdes. man ville bara få bort värken fort. kändes som jag inte orkade längre. och där kom första elaka saken mot jocke. han försökte va snäll och säga att de klarar du de är bara 25% kvar han menade egentligen att jag minst hade 25% ork kvar men jag fattade som 25% av förlossningen kvar. så till han Håll Käften Joakim. det var oxå det elakaste och bland det ända jag sa till han på hela förlossning. förutom lite rivmärken då. men de är de värt. jag hade ju ont så lite smärta skulle han oxå få känna :)
det kom in en läkare i rummet och kollade oxå. så nu va de 6 stycken där inne. blev orolig nu att de va något fel riktigt fel.
när nästa kryst värk kom så hängde sig en bm över magen och verkligen tryckte. en av de andra ringde barnläkaren, enligt dem för säkerhetskull. panik i min hjärna. nu va huvudet synligt och de brände som eld där nere. går nog inte beskrivas den brännande känslan de kändes som någon stod med en gasbrännare och sprutade med.
sen krystade jag två gånger till och plupp så kom hon ut våran prinsessa. med navelsträngen 2 varv runt halsen och syresättning på 7%. de sög rent henne och hon skrek till sedan låg hon där på mitt bröst. barnläkaren gjorde undersökning av henne när hon låg där och allting såg bra ut. jocke klippte navelsträngen. och va så stolt över henne och mig. jag grät konstigt nog kom inga tårar men grät de gjorde jag. gud vilken känsla när hon kom upp där. hon va så fin våran underbara lilla Milly.
10 minuter efter hon är född så kom moderkakan utan några problem. sprack ingenting och allting såg bra ut.
Låg där i en halv timme så hon hade hittat bröstet och sugit lite. sen ville jag upp på toa. sen fick jag lägga mig igen de undersökte så de drog ihop sig som de skulle och de gjorde det. de mätte och vägde milly tog temp m.m. allting kändes så perfekt.
fick komma upp på BB efter ca 2½ timme.
dock fick inte jocke stanna över natt dumt nog. men men man kan inte få allt här i livet.

så här såg öppnandet ut.

10:30 1-2 cm
13:00 3 cm
14:00 4 cm
15:00 5 cm
16:15 10 cm
krystvärkarna kom 17:10 och

hon är född 17:46 51 cm lång och 3340gr.


Skulle egentligen fått ryggmärgsbedövning men den som skulle ge hann inte komma. han kom dock 20 min efter hon va född. jag är glad att jag slapp hinna få det.


Milly vårat mirakel :)





vad ni tycker
Postat av: Sara, mamma till pseudotvillingar

Så mysigt att läsa, men förstår din panik när dom var så många i rummet jag hade med blivit orolig. När Jadie föddes var bara bm där för usk han inte komma in igen för det gick så fort. Så underbart söt är hon lilla miraklet <3

2010-06-19 @ 00:35:21
URL: http://neccin.blogg.se/
Postat av: Sabina- mamma till Meya

Vi var tvungna att stanna på förlossningen i 4 timmar. Till oss sa dom att man inte fick åka upp till bb fören efter den tiden. Konstigt. För du födde väl i borås också va? Men det kanske beror på vilka som jobbar:P Tråkigt att din kille inte fick stanna. När Meya föddes var det ganska mycket folk på bb men dom ordnade ändå så pappan kunde stanna båda nätterna när vi va där.

2010-06-19 @ 12:13:20
URL: http://sabinavictoria.blogg.se/
Postat av: Tina

Vilken utförlig förlossningsberättelse! Jättespännande att läsa verkligen

2010-09-30 @ 17:45:27
URL: http://hejtina.blogg.se/

Skriv en rad eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

det här sa:

Trackback
RSS 2.0