i måndags trodde jag allvarligt talat att jag skulle dö. jag fick så galet ont i magen att jag bara skrek rakt ut.
jag kände igen det direkt gallstensanfall!
försökte vila bort de men de vägrade så blev en resa till akuten och få lite medicin men de är fasen inte snabba där inte. fick prata med någon vid halv sex då hade jag suttit i väntrummet och väntat i 1,5 timme redan.
så första smärtstillande fick jag vid tio.
de kom in flera gånger och frågade hur ont jag hade på en skala 1-10 och svaren blev hela tiden 8-9-10. men att komma med smärtstillade och sticka till en i baken va tydligen jobbigt för dem.
rå diss på dem!
men nu inväntar vi ultraljud för att se hur det ser ut med stenar och sådant så läkaren trodde att de bara va att invänta operation av de,
wihoo NOT.

Detta gallstensanfallet hade näst intill samma smärta som när jag va höggravid och hailey låg och stasade min njure så jag fick vidgat njurbäcken och inläggning i 4 dagar.
jag öskar inte ens min värsta fiende den smärtan.!

men en fördel med medicinen man fick va att man kunde sova så himla skönt och verkligen vakna pigg och allert.!

´det finns något positivt i de negativa ;)