mitt i natten <3
Är så trött nu fast huvudet är på hel snurr.
tankar funderingar de åker som i en virvel runt i huvudet.
tror de hela blir bra tillslut.
det är sjukt va mycke måste man sätter upp för sig själv hela tiden.
varför inte bara njuta och ta saker som de kommer?
är man trött eller känner för att vila varför inte bara göra de?, istället går man och fixar och trixar med ngt annat och tror de ska bli bättre medans man kommer på ännu mer man vill göra och orka göra.
tycker de är väldiggt svårt att ta in att man faktiskt inte orkar lika mycke som innan längre. att man faktiskt måste varva ner och ta de lugnare.
Hatar känslan av att känna sig sjuk.
jag kan säga jag har hur ont som helst av mina fogar men orkar inte klaga eller ens ha ont längre. även om smärtan finns där så tilllåter jag mig inte ha den.
jag förstör för mig själv, jag vet om det.
men som de känns för tillfället så väljer man mellan att tillåta sig ha ont och faktiskt ta de lugnt och bara vara hemma samt gå ner i depression. eller ut och greja gå promenader simma lite gå på stan m.m.
de som gör att de känns att man har ett liv.
Visst finns de dagar då jag enbart går ut med hunden, och sen ligger kollar på film. inget fel i det.
bara man får göra de på sitt eget sätt.
de är sånn väldig skillnad på när man är van vid att jobba istort sätt dygnet runt mot att inte jobba alls. man har inte dem rutinerna längre alls.
Egentligen inte konstigt att man får panik har gått hemma redan i 4 månader, och man inte känner igen sig själv p.g.a hormoner m.m.
man försöker leva
Andas Andas Andas
tankar funderingar de åker som i en virvel runt i huvudet.
tror de hela blir bra tillslut.
det är sjukt va mycke måste man sätter upp för sig själv hela tiden.
varför inte bara njuta och ta saker som de kommer?
är man trött eller känner för att vila varför inte bara göra de?, istället går man och fixar och trixar med ngt annat och tror de ska bli bättre medans man kommer på ännu mer man vill göra och orka göra.
tycker de är väldiggt svårt att ta in att man faktiskt inte orkar lika mycke som innan längre. att man faktiskt måste varva ner och ta de lugnare.
Hatar känslan av att känna sig sjuk.
jag kan säga jag har hur ont som helst av mina fogar men orkar inte klaga eller ens ha ont längre. även om smärtan finns där så tilllåter jag mig inte ha den.
jag förstör för mig själv, jag vet om det.
men som de känns för tillfället så väljer man mellan att tillåta sig ha ont och faktiskt ta de lugnt och bara vara hemma samt gå ner i depression. eller ut och greja gå promenader simma lite gå på stan m.m.
de som gör att de känns att man har ett liv.
Visst finns de dagar då jag enbart går ut med hunden, och sen ligger kollar på film. inget fel i det.
bara man får göra de på sitt eget sätt.
de är sånn väldig skillnad på när man är van vid att jobba istort sätt dygnet runt mot att inte jobba alls. man har inte dem rutinerna längre alls.
Egentligen inte konstigt att man får panik har gått hemma redan i 4 månader, och man inte känner igen sig själv p.g.a hormoner m.m.
man försöker leva
Andas Andas Andas
vad ni tycker
Trackback
