Blir så irriterad på mig själv stressar mig själv och ger mig själv negativ kritik.
varför?!
för jag verkligen inte är nöjd med mig själv. och de måste jobbas på och de är fort. jag vill inte att Milly ska växa upp med en mamma som har komplex för sig själv. För de skulle garanterat smitta av sig, med dagens tidningar och modeller m.m.
jag kollar mig i spegeln hur många gånger som helst varje dag bara för att kunna kolla missnöjt på mig själv. till vilken anledning?!
kollar och studerar vart jag tycker de är mest fett och vilken del som är fulast på mig.
kände mig till och med snyggare när jag va höggravid.
Men egentligen borde jag vara stolt framför allt för min kropp just nu.
den har skapat ett barn och den har klarat av att föda ett barn.
Dagen efter Milly hade födds så kände jag mig fräsch och mådde bra, det va bara min kropp igen. något jag faktiskt kan göra något åt nu.
Magen och allting har egentligen dragit ihop sig väldigt snabbt och bra. det är trots allt bara 3 veckor sedan hon föddes. så jag borde vara nöjd jag väger en hel del mindre än innan jag blev gravid redan, och att magen skulle kännas som bulldeg de va man beredd på men inte i den här månen.
Ena sekunden tänker jag att det är bara 3 veckor sedan och de säger att de tar upp till 9 månader att kroppen ska vara som den varit, vad är tre veckor av 9 månader lixom en piss i havet.
men andra sekunden så tänker jag tre veckor och jag ser fortfarande ut som en valross?!
fast egentligen vad ska jag mer kunna göra de rekomenderar inte träning än,
jag är ute och går minst 2 timmar om dagen, det är absolut minst. oftast blir de mer än det?
maten sköter jag i den mån det går jag iaf inte på svält då jag satt regler för mig själv.

Jag måste börja tänka om för att kunna njuta fullt ut av att vara mamma och vara den mamma jag faktiskt vill vara.

Klagosamt inlägg men de va tvunget att få komma ur.

En annan sak som är najs de är faktiskt att få titulera sig som just Mamma.