vart man än vänder har man rumpan bak!

Något stort man lär sig här i livet är att Ärlighet varar längst och att man ibland växer ifrån varann.
Det är inget man kan rå för det bara är så.
Ibland kommer man till insikt med att människor man följt under många år faktiskt inte är samma person nu som den man en gång lärde känna. Ibland upptäcker man det till förtjusning och ibland till en mindre bra reaktion.
Att människor kommer in i ens liv av en mening har jag alltid trott på och de vänner man har haft som sedan försvunnit har fyllt sin uppgift som gjort att man fått hjälp på vägen i rätt riktning eller oxå har man fått det man behövde just då. Lika så som jag kommit in i människors liv och sedan försvunnit ur deras liv helt naturligt.
Det är en naturlig process.
Men ibland förstörs nära relationer av svek, misstro och även av ett uns fientlighet.
Att säga en sak och göra en annan, eller att faktiskt vara fientlig mot att personen har andra relationer än den man själv har med personen. I vissa fall där personer i ens närvaro knutit kontakt och blivit vänner, i en sådan situation har man själv valet att ställa sig tillsammans med dem andra eller så väljer man själv att stå utanför.
Man har alltid ett val. man kan välja att vara ärlig om situationen men man kan oxå välja att vara tyst och sedan pika om situationer., Men i alla relationer så handlar det om att ge och ta. Om någon bara tar och aldrig ger så fungerar det inte, man blir trött på att ge och ge och väljer att ta avstånd.
Man har i en sådan relation valet att såra sig själv eller så sårar man den andra.
Det finns relationer där jag känner att jag sårat mig själv alldeles för länge, jag har tagit åt mig av saker som sagt och gjorts medans personen faktiskt kunnat njuta av det men det finns ett slut på det oxå.!
                                                                 MEN
Ibland stöter man även på personer som de känns extra rätt med, som en känsla av att de är ens familj. De blir som en extra familj som man aldrig vill skiljas ifrån. Personer som kommer in för att alltid stanna kvar man växer ihop istället för isär. Man följer samma väg och samma spår vilket gör att man följs åt på lika nivå.
Även om man ibland är på olika vägar slås dem ihop till enfiligt efter ett tag igen. det är där man ser vad äkta vänskap är <3



vad ni tycker

Skriv en rad eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

det här sa:

Trackback
RSS 2.0